är det okej att känna att man inte säger ifrån för att göra alla andra nöjda?
att man inte orkar ta en diskussion, så man håller med bara för att det är lättast?

och att man vet att man är feg för att man inte säger det man borde?
fan.
jag vet att man ofta säger att man bara vill ta sitt pick och pack o sticka.
men just nu känner jag verkligen att jag vill det.
jag vill bara åka någonstans,
börja ett nytt liv.
lära känna nytt folk.
bara glömma allting annat.
eller nej, inte glömma. men stoppa undan det långt bak i huvudet,

så att jag slipper tänka på det.
vet inte riktigt ens vad jag tänker på.
hela huvudet är fullt av tankar som snurrar.
egentligen vill jag bara ut. och springa.
springa tills det bränner i halsen.
tills hela kroppen domnar, utom smärtan i lungorna.
tills det känns som om lungorna ska sprängas.
men jag är inte typen som gör sånt.
jag är heller inte typen som bara packar o springer.
även om jag önskar ibland att jag va de..

denhär bloggen kommer jag skriva det jag känner för.
jag kommer kritisera, och jag kommer lipa, och jag kommer skälla.
på denhär bloggen ska jag vara mig själv, verkligen mig själv.
jag ska tala sanning, och skriva det jag vill skriva,
inte vara rädd för vad alla kommer reagera på.
bara skriva, för att jag känner.